Gamla skor, en iphone-katt, nybakt bröd och dumpling

Ännu en vecka till ända. Den har varit full av jobb, gamla skor, en iphone-katt, middagar och fester, Tänkte att vi i vanlig ordning skulle kika på hur min vecka sett ut sett ur min telefon, närmare bestämt min Instagram (vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh).

Helgen övergick i måndag. Det kändes som höst ute, jag kröp ner i soffan och läste fina ord om mig i Damernas Värld, skrivet av min chef Martina Bonnier. Jag blev hemskt rörd.

Tisdagen firades in med flott halsband, rädd blick och begagnade skor.

På onsdagsmorgonen traskade jag och John ut från Kransen-porten i samma nyans på skorna. När jag landade vid mitt skrivbord på Damernas Värld låg en katt där och väntade. Världens bästa kollega, Anna, hade köpt en iphonefodral, format som en katt (med smart öronfunktion), till mig.

På kvällskvisten lade jag upp mängder av bilder från loppisen i Aspudden, samtidigt som John bakade bröd. Han är en fena på surdegsbröd, så varannan dag luktar det nybakt bröd hemma hos mig.

En orkan vindlade in under torsdagen, drog med sig både regn och vind. Jag gömde mig i en trenchcoat mest hela dagen. Min mor kom till stan på torsdagskväll, hon hade med sig svamp, grönsaker och rotfrukter från Värmland. Ett stycke leveranslyx. Nästa dag tog jag med mamsen på dumplinglunch på mitt favoritställe Beijing 8.

När kvällen kom återvände jag till Midsommarkransen. Home sweet home. Bjöd in Lollo, Hasse, Mick, Emelie och mamma på en spontan fredagsmiddag. Fällde ut vårt matbord, hällde upp vin och bjöd på toast och sallad, gjort av kantarellerna och grönsakerna mamma hade haft med sig. Vi hade tänkt spela Risk, men det hanns inte alls med.

Lördagen började med sovmorgon, det behövde jag. Sedan satte jag i gång och smida planer. I november är det ju dags för min årliga tradition: bokstavfesten. Denna fest, eller maskerad, baseras på en specifik bokstav. Vi började på A (då var jag utklädd till Air France), fortsatte med B (Hej Butler) och förra året kom jag som Chanel no 5 på C-festen. Denna tradition började med att jag tyckte att det behövdes en fest någongång i årets mörkaste månad, och vips så blev det en tradition. Nu är det alltså dags för bokstaven D. Lördagsmorgonen spenderades med att skriva en inbjudan (det tog tid för jag var tvungen att gå igenom svenska akademins ordlista på D innan) och sedan bjuda in årets utvalda gäster. När det var klart tog jag med mig John och tokmamma-Märta på en höstpromenad till Söder.

Gick förbi en loppis och gluttade in i skyltfönstret hos världens bästa frisör, Retroella.

Den dynamiska trion åt sushi, tittade i affärer och hittade en underbar klänning på Beyond retro. Men den var tok för stor för jag som knappt har några tuttar. Fyllde liksom inte riktigt ut om man säger så. På kvällen fick jag hänga med min kära vän Nina på inflyttningsfest hos Lisa och Per. De bjöds på snittar och vin i massor, Vid 12-snåret fortsatte vi ner till Strand där vi dansade som bara den. Jag hade helt missat att vi skulle gå ut efter inflyttningsfesten, så jag var helt fel klädd om man säger så. Ni ska få se min outfit i morgon tänkte jag.

Det blev söndag. Min bästa dag. Då vill jag bara ta det mysa i hemmets lugna vrå. Och just i denna vrå spenderade jag i stort sett hela söndagen. Tittade på Gudfadern, käkade pizza, sov middag och åt sedan nybakt bröd på kvällskvisten.

Annons

PRISSÄNKT: Orange klänning till salu

Lollos bloppis-gästspel fortsätter här i bloggen.
Andra klänningen som ni får fajtas om är en rutig orange/aprikos vintageklänning. Original 1950-tal alternativt tidigt 1960-tal. Mått tagna rakt över när klänningen ligger plant (dubblas): Byst: 48 cm (armhåla till armhåla), midja: 35 cm, stuss: fri. Klänningen slutar precis nedanför knät på mig som är 166 cm. Det är en dåtidens storlek 40 som motsvarar en strl 38 i dagens mått mätt.

Märke: ”Magnila”. Tillhörande skärp i samma tyg med söt rosett i ryggen.
Pris: 300 kr plus frakt. (tidigare 450 kr).
Intresserad? Mejla Lollo på louise.lemming1@gmail.com och märk mejlet ORANGEVINTAGE i ämnesraden. Det är först till kvarn som gäller.

Virvelvindarnas bröllop

Bättre sent än aldrig, eller hur? För ungefär en månad sedan, 18 augusti, gifte sig min älskade storasyster Ellen med sin Christer i Stockholms skärgård. Eller Christos som jag kallar honom. Tänka sig, min virvelvinds-syster – som jag älskar högre än himlen – gifte sig med virvelvinds-Christer. För de är lite så. Som virvelvindar. Med dem har man aldrig tråkigt. Det är som en totalshow utan givet innehåll. Min syster är – och har alltid varit – min stora idol. Hon vågar göra allt som jag inte vågar – hon vågar provocera, vågar kasta sig ut och vågar säga vad hon tycker – sedan sätter hon sig snällt och väntar på reaktionerna. Med spänning. Jag är mer orolig av mig. Med min virvelvindssyster som inspiration blir jag emellertid modigare för varje dag som går.

Iklädd hallonröd klänning från Beyond Retro, prickiga handskar från Gengåvan i Karlstad och vita skor från Asos.com. Och så solglasögon från H&M x Lanvin-samarbetet så klart.

Mina skor.

Världens bästa John.

Jag var utsedd till dekorationsgeneral. Ellen och Christer gillar infrastruktur och resor så det fick bli dekorationer på det temat … temanörd som jag är.

Här är de, Christos och Ellen.

Vigseln hölls nere på ett par klippor vid havet. Alla gäster satt på utlagda filtar och tittade på.

När ringar och kyssar hade utbytts blev det kramkalas. Min pappa Arne siktar in sig på Christos, och bakom honom väntar min mor Märta.

John.

Efter vigseln gick vi upp till festlokalen och jag fixade det sista pillet. Som att testköra Märklin-banan som skulle gå runt dessertbordet.

Därefter minglade jag ute i trädgården med min far.

Josefin och Emelie.

Några av gästerna i trädgården.

Medan gästerna minglade passade vi på att ta lite kort på brudparet. Jag satt på asfalten …

John och jag tog nämligen en hög sådana här bilder. Bröllopskort.

En favorit.

Brudparet tar sats.

När alla bilder var tagna traskade vi in och gjorde oss redo för middag.

Moi.

Satte oss till bords, åt, drack och höll tal. Jag höll ett långt tal till virvelvindarna. Mitt första RIKTIGA tal. Jag brukar alltid sjunga en sång eller läsa upp et rim, mest för att jag är så nervös för den där slutklämmen. Men när systern gifter sig så är det bara riktiga tal som gäller. Så är det.

Mick.

Efter desserten så kom ett balkan-band instormande och det blev tokdans på dansgolvet. Alla klappade händerna och dansade som om det inte fanns en morgondag. Helt svettiga avslutade vi natten med ett dopp i havet. Då var klockan halv fyra.

Snipp, snapp, snut så var bröllopsrapporteringen slut.

 

En prickig pralin i den perfekta modellen

Fantastiska designern Maria Westerlind har skapat en specialgjord klänning för Damernas Värld. En prickig pralin i den perfekta modellen.
Hur bra som helst. Det bästa i denna prickiga pralin-melodi är att du kan köpa den till ett superbra pris i DV-shoppen. Är du prenumerant kan du köpa klänningen till ett superduperpris. Du som inte är DV-prenumerant – bli det genast. För om jag säger så här: detta är bara början på en rad spännande designsamarbeten till förmånliga priset som vi kommer att ha. Kul va?

 

I mitt hus bor den tjusigaste fröken i den tjusigaste lägenheten

Vid det här laget så vet nog de flesta av er om att i mitt hus bor den tjusigaste fröken i den tjusigaste lägenheten. Lollo.
 
Jag har känt Lollo i snart 10 år, några av dessa år har jag spenderat i hennes vackra lägenhet i Midsommarkransen. Jag bodde i en etta i Hornstull, och varje gång jag besökte Lollo och Midsommarkransen så kändes det som att allt föll på plats. Som den lantis jag är passade Midsommarkransens lugn mig alldeles perfekt, de gamla trägolven påminde mig om mitt Värmland och taknockarna om mitt älskade Paris.
 
Så kom en dag när lägenheten två trappor upp blev till salu. En exakt likadan. John var i Amerika och hade bara sett lägenheten på bild, men det hindrade inte mig. Jag köpte lägenheten efter en buddramatik som inte var av denna värld.
Jag vann budgivningen, sedan förlorade jag den. Jag slet mitt hår och kan ha kvidit till mäklaren ”men det är ju min drömlägenhet”. De som sålde lägenheten hade kommunens största hjärtan och valde att sälja drömlägenheten till mig. Det finns godhet, förståelse och stora hjärtan även i Stockholms bostadsdjungel. Säljarna – som numera är våra härliga grannar – hade extra mycket av den varan.
Så bodde jag helt plötsligt i samma trappuppgång som världens bästa grannar. Och inte nog med det – i samma trappuppgång som en av mina närmsta vänner, Lollo, tillika den tjusigaste fröken i den tjusigaste lägenheten.
 
Och just den fröken och lägenheten har Silversagan fotograferat i veckan. Ni kan se massor av fantastiska bilder i Silversagans blogg och på hennes Facebook. Spana in vettja.

 

 

Annons

Annons

Annons