Numera hittar bloggen Emmas vintage här!

Skepp å hoj, flyttarskoj!

Gärna en söndag. Söndagar är min och Johns heliga dag. Då vill vi knappt gå utanför dörren, utan bara hänga med varandra. Just de där heliga söndagarna vill jag aldrig sluta med. En dag då vi bara rår om varandra. Påminner varandra om att vi älskar varandra, berättar de där sakerna som man glömt säga under veckan och tittar på varandra. Länge.

Jag behöver det. Annars skulle jag nog rusa genom livet och glömma stanna upp. Och helt plötsligt en dag ha sprungit ifrån allt det där, utan att ha märkt det. Och det vill jag ju inte.
Jag behöver mina frukostar, mina sörplande smoothies-samtal och framförallt (över allt annat!) – min älskade John. Han förstår mig som ingen annan och gör mig till en bättre människa.

Så det så.

Detta har utmynnat i ett piffande, planerande och fyndande utan dess like. Som den grå, fina fåtöljen som jag visade upp här i bloggen i förra veckan.  Förutom den har jag även fyndat det här:

Rosa glas och några kristallglas som jag hittade på Myrorna i Ropsten. Stod alldeles ensamma och ledsna. Inte ens ett randigt sugrör i sikte.

En fantastiskt fin fågeltavla, fyndad på Myrorna i Ropsten, som numera hänger i min hall. Men det är så klart inte nog där. Fler fantastiska fynd kommer i bloggen inom kort …

Måndag. Gjorde luftiga pincurls i håret (i brist på locktång) och tog fram min kaninmobil. Bloggade om min tjusiga, nya fåtölj i vardagsrummet gjorde jag också. Fint som snus.

Tisdag. Kände mig jazzigt snajsig i brogueskor från Asos.com.

Pincurls även denna dag. Min kära kontorskompis Carins förevigade dem på film. På dessa pincurls bar jag Johns rutiga keps.

Onsdag. Regnet öste ner på Midsommarkransens plåttak. Trippade till jobbet och blev hemskt känslosam. Det var nämligen min sista dag på DV-redaktionen. Jag blev bjuden på Beijing-lunch av världens bästa Carin och Anna, och på eftermiddagen bjöds det på glass, jordgubbar och hej då-kramar. Fina ord var bara förnamnet. Jag satt kvar till sent på kvällen och innan jag pep i väg på nya äventyr skrev jag hemliga lappar till alla på redaktionen. På lapparna skrev jag små hälsningar, kärleksförklaringar och tack.

Sent på onsdagskvällen vinkade jag sedan hej då till mitt Bonnier. Vink, vink. Det blev torsdag och jag var ledig. Strosade runt i extravaganta tofflor.

Gick en liten torsdagpromenad i Midsommarkransen, sprang in på Lyckliga gatan och hälsade på den grymt trevliga ägarinnan. Där, mitt framför mig, hängde ett stycke drömklänning. Helt underbar. På grund av en enorm portion Chicken Karai gick emellertid inte blixtlåset igen. Det kanske den inte hade gjort ändå, men jag skyller gärna på en stackars oskyldig indisk rätt i detta fall. Och på tomt portmonnä. Åh, det smärtade att gå från Lyckliga gatan kan jag säga. Det blev fredag och jag packade väskan och necessären.

Virade min stora halsduk ett par varv runt halsen, sa adjö till min fyndade pjäs (visst är den fin?) och satte mig på tåget till mitt älskade Värmland. Behövde åka dit och ladda ett par batterier.

Lördag. Traditionsenligt besökte jag Gengåvan i Karlstad. Hittade en fantastisk brudklänning i spets för 500 spänn. Nu kan det ju vara så att man redan är gift, men vad fasen. Som den klänningssamlare jag är kunde jag så klart inte motstå denna godbit. Sugen på att se fler bilder på den månne?
På kvällskvisten spelade jag, John och min syster Ellen monopol. I min familj betyder det personlighetsförändring. Själva spelet brukar sluta med att spelet kastas. Jag förvandlades till en odräglig överklassdam – och vann. Mohahaha.

Söndag. Kryssade mellan plommon, äpplen och fallna löv och gick en lång höstpromenad. Andades alldeles frisk luft och trivdes som katten.

Och appråpå katten. Ni vet Winston, som vi var hoppin-mussematte för i ett och ett halv år, han klev fram ur buskarna  när vi kom tillbaka från promenaden. Han bor i Värmland nu och stormtrivs. När han hörde mig och John kom han framgalopperande och tokgosade oss. Jag lade mig på mage på marken och sedan fick jag en kattdos som jag kan leva länge på.

På söndagskvällen var det dags att packa ner brudklänningen och fara tillbaka till Stockholm.

Redo för loppis.

Det var otroligt vackert ute. Röda höstlöv, varvat med gula. Åkte på vägar jag aldrig sett, besökte butiker jag inte visste fanns och fyndade på loppisar som jag aldrig fyndat på förut.

Svängde förbi Överjärva på vägen, för att kika in deras antikhandel. De har även en byggnadsvårdsbutik.

Fick en dos natur.

En smula katt.

Och gick runt i de gamla lokalerna, lyfte och synade var och varannan pinal.

Hittade en liten häst. Den fick man emellertid inte köpa.

Bästa John. Hästarna var mäkta intresserade av Johns halvätna äpple.

Höstklädd till max med vinröd skörtjacka från H&M, egensydd kjol, halsduk från Monki, strumpbyxor från H&M, skor från Asos.com och väska från See by Chloè.

Sedan var det dags att pysa i väg till nästa ställe, och nästa, och nästa. Jakten efter den perfekta möbeln. Om vi hittade någon? Jojomänsan! Ska visa vår nya, stiliga pjäs senare veckan var så säker …

Adjö, hejsvejs och skepp å hoj.

Lollo och Fatima i Vasastan, på väg till restaurangen.

Moi med vattendränkt frisyr och fredagspepp.

När vi satte oss till bords på restaurangen fick Fatima en drink med fyrverkerier i och vi passade på att skråla ”ja må hon leva” så att hela stället gungade.

Utanför fönstret öste regnet ner, medan vi satt innanför och babblade, skålade och hörde oss för om det lilla barnet som ligger i Fatimas mage. Alltså, peppen!

Lollo.

Förrätt till födelsedagsbarnet.

Dränkta katter. Lisa och jag alltså.

Alla goda varmrätter for sedan in. Oxfilé, lammstek, potatisgratäng och musslor i massor.

Ett kilo babbel senare lämnade vi restaurangen för att gå och dricka drinkar.

Vinkade hej då till Lisa som skulle upp tidigt dagen därpå och hoppade vidare till Tiki room.

På Tiki room slog vi oss ner och började beställa fruktdrinkar i massor. Jag sörplade i mig en röd sak, och sörplade sedan lite på Fridas drink eftersom den smakade Maui för mig. Förlåt Frida, men det var så fina minnen.

Maui i drinkform.

Vi skålade, pratade, planerade resor och myste en masse. På nattakvisten kryssade vi hem mellan vattenpölar och regnsmatter på dränka Stockholms-gator.

Så. Nu är blomväskan packad. Skepp å hoj!

Till helgen, alltså den 29-30 september 2012, är det dags för Vintagemässan Bakåt:Framåt. Stockholms bästa vintagemässan. Du kommer väl?

Jag, som alltid är en trogen besökare, kommer tyvärr inte kunna bläddra bland alla vintagekläder, smycken och väskor, för jag ska nämligen hem till Värmland. Jag kände att jag behövde en dos lantluft efter att ha jobbat häcken av mig i flera veckor. En välbehövlig paus helt enkelt, även om jag är mäkta avundsjuk på alla er som kommer åka dit. Jag lyckas alltid hitta minst en vintageklänning per mässa. Som den här favoriten ovan.

Läs mer om Lollos inredningsstil, se bilder från hennes hem och spana in bloggen Bonjour vintage.

Jag är en riktig årstidsfrossare. Vill att alla dagar ska vara som tagen ur en Astrid Lindgren-bok. När det är vinter vill jag liksom vältra mig i snö, tända ljus och åka pulka. Gärna iklädd en stor kappa och en halsduk som liksom aldrig slutar. Tumvantar och Kajsa Kavat-paket till jul. När våren börjar nagga, vilket för mig betyder mars, rotar jag fram vårkappan, startar våruppror och luftar alla vita spetslakan. Det ska gås i 1 maj-tåg i glada vårskor. På sommaren vill jag vara på landet. Där känner jag mig fri. Och hemma. Lyssna på syrsor, känna lukten av ängar, bada i sjöar (fast jag är fullkomligt livrädd för vatten) och grilla. Grila så in i Norden.

Och sedan, när det blir höst, då klär jag mig i höstkappor alldeles för tidigt. Omfamnar höstens alla färger och letar fallna löv på marken. Gräver fram mormorskängor, baskrar och handskar. Planerar in film- och spelkvällar, korkar upp rödvin och bjuder in till kantarellmiddag.  Vill helst av allt att alla vänner ska sitta och mysa och kura i min soffa. Prata om högt och lågt, och samtidigt värma sig framför kakelugnen. Eller gå ut på en regnpromenad och höra regnet smattra mot mitt plastparaply. Jag ser allt som i en film. Vi skulle kunna kalla det dagdrömmar, rent av verklighetsflykt. Men jag föredrar att säga att jag helt enkelt bara älskar årstider. Och att ha visioner om dem.
Det är så enkelt att bara hamna i det vardagliga misspeppet där solen är för varm, åskan är för åskig, det är för mulet, för regnigt, för kallt och för snöigt. Istället för att bara omfamna det, i sant årstidsfrosseri.