Pinnstolar, tavlor och en mönstrad klänning

På stolen att döma har jag haft ett raseriutbrott. Ni kan ju få tro det om ni vill, bara för att ge en alternativ bild till pasteller och vintageklänningar. Ni kan tänka er att jag har kastat den stackars pinnstolen runt i lägenhetstyllet, krossat oskyldiga porslinskatter och boxats med koffertar. Trippande i ballerinaskor, puffiga klänningar, blont hår – och högröd i ansiktet.

Skulle vara spännande om jag visade mig ha sämre humör än Naomi Campbell, fler raseriutbrott än Sunes pappa och var buttrare än butter. Och försökte dölja det med hjälp av pimpinetta klänningar.
Nog för att jag kan ha temperament, men det är mest min familj som kan locka fram det.  De har direktnumret till aggressionscentralen i den sundhianska hjärnan, och jag förvandlas – utan någon som helst fördröjning – till en 12-åring med kraftiga humörsvängningar som tycker att hela världen är emot mig. Springer ut i strumplästen i snöslask, vrålar och gestikulerar vilt. Just detta har hänt. Där står jag i snöslasken tills jag kommer på mig själv, inser att jag tar i liiite för mycket, och börjar skämselskratta. Lite så fungerar jag. Hett temperament, men nästan pinsamt kortvarigt.
Kul att man kan roa sig själv.
Annars är jag ganska lugna av mig. Och pinnstolen? Den är ju gammal, och gamla saker går sönder ibland. Så ikväll anordnar jag laga-pinn-stolsfest. Ska bjuda på trälim och andra delikatesser. Ett sandpapper eller två.
Förutom att laga stolar, så ska jag hänga tavlor. Jag har nämligen ett helt gäng med tavlor som bara står lutade mot väggar. Som tavlan nedan som är alldeles ny i samlingen. Har fått den av mina kära vänner Lisa och Åbergskan.

Mönstrad, rosa klänning, inköpt på Vintagemässan Bakåt Framåt, vita strumpbyxor från Asos.com och ballerinaskor från H&M. Katttavla inköpt av Lisa och Åberg i Barcelona.