På min sekretär

Gårdagskvällen spenderade jag med en snabbvisit på IKEA tillsammans med Lollo, Hasse och John. Kom hem med hyllplan till bokhyllan och två stora ramar som ska få spännande innehåll, bland annat en fantastisk poster som jag fått av mina vänner Lisa och Åbergskan. Postern ligger så klart fortfarande kvar hemma hos Lisa och det här med att vänta är inte min starka sida. Så jag var liksom tvungen att rama in något. Vadsomhelst. Kliande pysselfinggrar.
Jag sjönk ner i soffan med tusen gamla ramar som jag samlat på mig, och i knät hade jag om möjligt ännu fler bilder som jag ville rama in. För det finns material om man säger så. I mitt vardagsrum står nämligen en hel koffert full med vykort, planscher och gamla tidningar som väntar på att bli inramade. Men eftersom det är en sport att hitta gamla ramar med exakta mått som passar alla mina sparade bilder så tar det sin tid. Minst sagt. Ja, förutom när bilderna är så stora att jag ger upp och åker till IKEA vill säga.

Där satt jag sedan hela kvällen – med en surdegsmacka i handen, mjölk i randigt glas i den andra, en tång som man kan pilla ur tavelspik med på soffbordet och tusen bilder runt omkring mig. Och här, på min sekretär, ser ni lite av resultatet. En ram med två tanter (jag och Åbergskan när vi blir gamla), en Vogue-bild som jag köpt i New York och två små ramar med varsinna katter i. Kattbilderna kommer från en underbar, liten kalender som jag fick av Volang-Linda när hon varit i Italien. Hon vet vad jag gillar, den där volangen.