Värmland, franska regnkappor och pasteller

Foto: Lisa Olaison för NWT

FRÅGA: Jag läste reportaget om dig i Nya Wermlands-tidningen och undrar hur du ställer dig till att att flytta tillbaka till vischan? Jag är själv från landet, men bor förnärvarande i Göteborg. Jag slits hela tiden mellan stadspuls och längtan ”hem”. Hur tänker du?
Frida
SVAR: Hej Frida! Jag förstår dig helt och fullt. När jag kommer hem till Värmland så tillbringar jag nästan varje minut ute på landet, där jag är uppvuxen. Visst tycker jag om Stockholm, men ju äldre jag blir desto mer dras mitt hjärta till de värmländska skogarna, ängarna, tystnaden och dofterna. När jag är på besök bränner det alltid lite bakom ögonen när jag ska åka tillbaka till Stockholm. Någonstans vid Katrineholm brukar det vända.

När jag var liten uppskattade jag inte alls att bo på landet. Det var ju inte direkt status att vara ”bonne”. Man skulle bo i stan. Jag var så otroligt avundsjuk på alla som gick på de där coola skolorna i stan. Mariebergsskolan, Norrstrandsskolan och gud vet allt. Alla de där stadsbarnen. När jag blev tonåring var landet som ett fängelse. Man kom liksom inte därifrån. Det var så frustrerande när man visste att alla vänner hittade på skojiga saker, och man själv satt ute i ett hus mitt i ingenstans och kom inte därifrån. Det var nog mycket därför jag flyttade till Stockholm. För att få den där närheten till allt. Kunna göra vad jag ville. När jag ville. Och OM jag har gjort precis det sedan dess. Nu längtar jag tillbaka till det där huset, mitt i ingenstans.

Men om jag kan tänka mig flytta tillbaka? Hmm. Det är en svår fråga. Jag älskar mina vänner här i Stockholm, och vet inte hur jag skulle klara mig utan dem. Har liksom växt i hop med dem. Jag har visserligen ett helt fantastisk gäng i Karlstad, som jag saknar mest hela tiden, men de träffar jag titt som tätt när jag är hemma. Inte så ofta som jag önskar, men ändå. Sedan har vi ju det här med barn. Om jag kan få barn, så skulle jag nog vilja att de hade kontakten med Värmland. Helst skulle jag vilja att de växte upp som jag gjorde. För även om det var isolerande, så gav det mig mycket annat, som livlig fantasi, kreativitet och viljan att se något annat av världen.

Just nu har jag hittat någon form av mellanväg. Jag har spanat in mig på ett hus ganska nära mina föräldrar på landet. Nu hoppas jag bara att det ska bli till salu. Ett sommarhus tänker jag mig. Ska bara vinna på lotto först. Eller spara ihop pengar så in i norden. Så det är svaret på min fråga: Jag tänker båda.

Vet inte om det går, pengamässigt, för det är ju lite av en dröm. Men jag kan tänka mig att bo lite billigare i Stockholm för att kunna ha sommarstuga i Värmland. Det vore något det!

FRÅGA: Vilket märke på färg använde du? Det blev superfint!
SVAR: Tack! Fägen är inköpt på Highlights i Stockholm och heter Montana. Det finns mängder av nyanser att välja mellan. Om du är ute efter standardfärger som svart, vitt, rött, gult och grönt, så finns det ofta i din järnhandel.

FRÅGA: Men hallå! Hur fin är inte din regnkappa?! Jag har en prickig, och en genomskinlig. Men inte en prickig, genomskinlig? Varifrån? :)
Åsa
SVAR: Vilken lyllo du är som har två! Min regnkappa är inköpt på en vintagebutik i Paris. Kunde liksom inte motstå den.

FRÅGA: Var hittar du alla snygga byxor med hög midja? Jag har äntligen insett att den modellen passar mig bäst, men de enda jag hittar ser väldigt tantiga ut (inte på ett snyggt retro-sätt alltså) eller sitter väldigt konstigt. De få gånger jag har byxor (på fritiden, på jobbet har jag inget val) vore det ju kul att ha något jag känner mig snygg i…
Anna
SVAR: Snygga byxor är svårt att hitta. Jag har ofta svårt att hitta byxor med tillräckligt hög midja. Och hittar jag tillräckligt hög midja, ja, då ser de ut som sju svåra i benen. De flesta av mina byxor är inköpta på Myrorna och Beyond retro … efter mycket letande. Om du vill köpa nya byxor kan jag rekommendera Monki. De gör himla fina byxor – med hög midja.

FRÅGA: Hej Emma
Jag tänkte höra om du har några tips på guldkorn vi kan bo på när vi kommer till huvudstaden nästa vecka? Är ute efter något annat än de större hotellen som inte ger en lika familjär känsla :) Om du har några roliga ställen du tycker man inte bara får missa tar jag tacksamt även emot dessa tips :)
Tack på förhand
Angelica
SVAR: Hej! Vad kul att du ska till Stockholm!
Om jag var du så skulle jag kolla dessa hotell:

FRÅGA: Din blogg är så fin. Full av pasteller och vintage. Allt verkar vara så himla … ljuvt och … bra. Overkligt bra. Men hur verklig är din blogg egentligen?
SVAR:  Detta är en av de vanligaste frågorna jag får. Bloggen är några procent av mitt liv. Den del jag väljer att visa upp. Det är jag, men inte hela registret. Jag pratar tyvärr inte så ofta om kriser, bråk och sådant där. Mest av respekt för de inblandade. Ofta handlar ju kriser och problem om relationer, och för att berätta om dem måste jag dra in personerna som är en del av relationerna. Av respekt för de inblandade fläker jag inte ut våra problem här på bloggen. Det kan till exempel handla om ett bråk med en kompis, ett tjafs mellan mig och John eller kris med mina föräldrar. Senast i raden av kriser måste ha varit när jag tabbade mig och sårade en mycket kär vän. Det var inte min mening och det var verkligen bara jag som var ett riktigt klantarsel som inte tänkte längre än näsan räckte, men det gör ju inte saken bättre. Hade ont i bröstet av ångest i en vecka. Något jag inte berättade på bloggen. Mest för att jag skämdes ögonen ur mig och att jag inte ville fläka ut vår relation här på bloggen. Jag är väldigt mån om mina relationer. Ibland känns det liksom att det är nog med att jag visar upp alla mina kompisars fejs här. Men ibland, ofta när den värsta stormen ridits ut, kan jag skriva om det här.

För bakom alla pasteller och fyndade koffertar så är ju jag inte mer än människa. En ganska ganska oljuv som människa. Rapar gärna högt och älskar att spexa, dallra rumpa och såsa runt i morgonrock. Jag önskar att jag kunde visa och skriva mer om mitt liv, berätta mer om jag är – bortanför alla pasteller – men ofta handlar det om att jag kort och gott inte hinner. Jag skriver ju bloggen vid sidan av mitt jobb på Damernas Värld och DV Mode, och eftersom mitt ”vanliga” jobb är väldigt krävande, så hinns det liksom inte med. Hoppas innerligt att jag kommer att få mer tid för the real me i framtiden.