Torsdag med knut.

Jag erkänner. Jag blir rädd när jag går förbi en spegel och ser mig själv. Känner över huvudtaget inte igen den där knutprydda ladyn som har snott min Berlin-klänning och mina ledsna ballerinaskor som borde ha kasserats för länge sedan.

Min chef Martina frågade om detta var min nya frisyr nu. För evigt? Jag svarade bara ”jag vet inte vad som hände”, och försökte få det till att knuten hade växt ur mitt huvud under natten. Lite så där nonchalant som man önskar att man var. Sval, uppstyrd och härlig på en och samma gång.

Men jag måste erkänna. Att när jag ser uppstyrd ut, det är då jag har mest att dölja.
Detta döljer jag i dag: Att jag bara sovit max 5 timmar per natt de senaste veckorna. Att jag ägnade natten åt att spraya upp en rosettfrisyr, glömde bort den och vaknade upp och såg ut som en sönderfestad Minny mouse. Att jag har mörka ringar under ögonen om man tittar noga och nära. Och några välplacerade finnar så här lagom till Guldknappen-galan. Att jag lever i ett fullkomligt kaos … och att den enda spotten som har städats den senaste månaden, ja, det är den ni ser på bilden.
Vägen till uppstyrd gick i dag tydligen via en hårmunk och en sidenklänning.

När jag lever i det största kaoset och är som tröttast, det är så jag tar på min lady-kostymen och försöker dölja alla skavanker. Jag har inte utvecklats ett dyft sedan jag var 16 år uppenbarligen. Jag känner mig som tonårs-Emma som försöker dölja för mina föräldrar att jag gjort annat än att lukta på glöggen genom att A R T I K U L E R A allt jag säger. Samma sak som när jag precis hade flyttat till min första egna lägenhet, hade haft en fest som spårade ur och klädde mig i skjorta och pullover den nästkommande veckan. Min accessoar var den tjockaste boken skolbiblioteket hade. Bara för att alla grannar skulle se att jag var skötsam.

En bit verklighet. Allt  utom spotten jag står på kaos. Det går de facto knappt att komma in i köket utan att hoppa över minst tre gånger. Och nu menar jag inte kliva över. Jag menar att ta sats. Och hoppa. I vardagsrummet kommer jag inte in. Överhuvudtaget. Där har jag inte varit på mycket länge. Tji för uppstyrd, men tack ändå hårmunken för att du hjälpte mig att göra ett försök. Jag menar, innan jag avslöjade hur det egentligen stod till.