Way out west, dag 3
Lördagen, och den tredje dagen på Way out west, börjar med sovmorgon. Och rygggympa. Jag uppdaterar instagram liggande i en mycket märklig pose, för jag har stå-och-titta-på-band-i-två-dygn-festivalont i ryggen. Efter att ha legat som en räka i ett par timmar pallar vi oss ut och spatserar till Slottsskogen.
Pepp i solglasögon från H&M x Lanvin, topp och shorts från Beyond retro i Brighton.
Visst tema dagen till ära. Det är bara sailorhatten som saknas.
Lisa och Åberg.
Utanför festivalområdet möter vi upp Volang-Linda och David. Slår oss ner i gröngräset.
Linda har köpt en … bulle. Hon naggar lite på kanten och sedan blir hon mätt.
Per, som varit uppe med tuppen för att se band, sluter upp.
Jag fullkomligt älskar festivalhäng. Den bästa sorten. Sitta i gräset, lyssna på band på avlägset håll och prata med okända människor som är på sitt bästa humör.
Åbergskan och världens bästa och saknade Thomas.
Efter några timmar i gröngräset går vi in på festivalområdet.
Jag, Lisa och Åbergskan tar en krampaus i folkvimlet.
Lisa upptäcker att John tar kort.
Vi ser på band, hör Laleh och Royal Concept på håll, skrattar och skålar i festivalöl.
Vid 9-tiden börjar Miike Snow spela. Vilket pepp!
Gänget bakom oss dansar (snyggt som fasen) som om det inte finns någon morgondag. Och det finns det ju faktiskt inte. Inte en wow-dag i alla fall.
Efter Miike Snow går vi för att se Kraftverk. Då är man tvungen att ha 3d-glasögon. Flashigt.Tyvärr hinner vi inte se så mycket av Kraftverk, för vi måste slänga oss in i en taxi för att åka till Trädgården. Där får vi köa ett tag, sedan kommer vi in. Träffar massor av härliga bloggläsare därinne. Alltså, ni är ju för gulliga och peppiga. Love you!
























åh så fint. jag sprang förbi dig på fredagen men hann inte hälsa. du var så fin!
Hahaha! Min tolkning av den psykotiske sjömannen. Blir fanimej rädd för mig själv.