Way Out West, dag 2

Sugen på fler bilder från Way out west? I så fall kommer det här.
Vi vaknar upp på fredagmorgonen av att det smattrar mot fönstret hemma hos Åbergskan. Typiskt festivalväder.

Men inget hindrar oss! Tar på oss regnkläder, stövletter och kvistar i väg mot Slottskogen.

Jag och Åberg. Åberg är väldigt pepp.

Jag i min prickiga sydväst. Viss bebisvarning.

Vi hamnar mitt i ett hällregn. Vilket syns på Johns …. näsa.

Ser War on drogs. Väldigt bra spelning.

Efter Kurtan så klafsar vi in på ölområdet, dricker kaffe och öl. Det är vad jag kallar blandning.

Jag fortfarande i min bebishatt.

Linda och Åberg.

Efter några timmar kommer solen fram och det blir så där härligt festivaligt. Och varmt. Alla Göteborgs jeansshortsklädda män och kvinnor kliver in i Slottsskogen. Samtidigt. Ane Brun börjar spela på scen och slänger en hälsning till First Aid kit som ska spela efter henne.

Hälsar på de här snyggingarna.

Vid fem-snåret hör man Converse-skor klappra mot det blöta gräset. Alla i samma riktning. Mot Flamingo-scenen och First AId kit.

Alla stod med sina Iphones och filmade. Det var ljuvligt. Deras röster fungerar så bra i hop att det är helt sinnes.

Jag och Åberg på First Aid Kit. Och Per.

Efter spelningen möter vi upp Åbergskans kompis Lisa.

Ser Wilco på håll, går på Feist (som var bra, men sjukt dåligt ljud) och förundras lite över hennes körsångerskor som ser lite malplacerade ut med sin formationsdans. Inga kommentarer.

Går istället och käkar middag och luktar på munkar.

Med mat i magen händer det sedan. Blur går upp på scen och jag blir sju äpplen hög, och lite halft dökär i Damon Albarn. Lite så där halft dökär som jag var 1994. Man var ju antingen en Oasis eller en Blur då. Jag var en Blur.
Och om jag var nervös innan spelningen. Pust.
Jag har gått på festival nästan varje år sedan jag var 13 år (glesare mellan besöken de senaste åren), och har sett en hel del återkomster. Ofta lite trötta och avslagna, i jakt på en peng eller två. Men här syntes inga tecken på sådant. Det var full fart på alla sätt och vis. Jag ville aldrig att de skulle sluta spela.

Avslutade kvällen på Park Lane.