Tjörn, dag 3

Traditionsenligt började dagen med morgondopp. Mamma Märta knackar på dörren varje morgon klockan 8, cyklar ner till havet och doppar sig. Min syster Ellen, min svåger och John är flitiga anhängare av detta dopp, men eftersom jag är av den morgontrötta ärtsorten bangar jag ofta på dessa traditioner. Ligger kvar i sängen och masar mig upp när de andra kommer tillbaka, lagom till frukost. Salta i håret, kall om huden och alldeles klara i huvudet.

Efter frukost (och ett vattenkrig) packade vi väskan och cyklade ner rill Kyrkesund. Hoppade på den lilla färjan S:t Olof och guppade över sundet till Härön. Båten S:t Olof har funnits så länge jag kan minnas. Kommer i håg att jag blev helt pirrig i kroppen när jag såg denna lilla båt som barn. För då visste jag att jag var vid en av de finaste ställen jag visste. Vid havet.

Hejsvejs Kyrkesund.

På Härön finns en vandringsled som vi av någon outgrundlig anledning går på. Varje år. Vissa saker gör vi bara på ren rutin när vi är på västkusten. Detta är en av dem.

Efter att ha gått, klättrat och hoppat ner för stenar och berg hittade vi en liten håla som vi satte oss i. Åt av vår matsäck och läste bok. Det var varmt i solen, samtidigt som det kom friska vindar. Jag fick låna Johns fina, blå tröja och vira in mig i.

John sprang runt, klättrade i berg och sakfyndade bland annat konstiga saker som flutit i land. Här har han hittat en flagga.

Efter timmar av smörgåslunch, finska pinnar-efterrätt, långa samtal och bokläsning var det dags att ge sig av igen.

Hängde min axelväska som en ryggsäck och började hoppa mellan klipporna. Hittade en träbit som skavts vackert i havet. Tog den under armen och tänkte att den här minsann ska få följa med mig hem. Göra karriär som skärbräda eller nått.

Med bräda under armen och magarna fulla med finska pinnar guppade vi tillbaka till Kyrkesund.

I Kyrkesund stod den här skönheten. Den perfekta bilen med den perfekta färgen. Jag cyklade förbi och ropade ”FIN BIL”. Jag tror att ägaren hörde.

Cyklade hem. Men bara några timmar senare var vi tillbaka på bryggan nere i Kyrkesund.

Kvällssolen hade lagt sig över sundet och vi skulle minsann äta middag på Magasinet på Härön.

Magasinet är det röda, stora huset. När jag var liten fanns där en ICA-butik, där man köpte Calippo Cola innan man traskade till Häröns badplats. Nu är det restaurang och man kan sitta och äta skaldjur och titta på båtar. Inte fy skam, eller hur?

Här är jag i min nya vintageklänning på väg till Magasinet. Hittade den på all majti Gengåvan i Karlstad. För 250 spänn.

Slog oss ner på bryggan och insåg att det inte bara är vi som har traditioner.

Skålade för oss och beställde in skaldjur i massor.

Min syster Ellen, jag och John.

Räkor!

Och musslor så klart.

Mörkret föll och det var dags att åka över sundet igen. Jag och John höll på att missa båten för att vi träffade en katt på vägen. Herr Olsson tror jag att den heter. Träffade den första gången för två år sedan. Då var han en liten kattunge. Nu var han fullvuxen. Men fortfarande lika kelig.

Efter att ha klappat Herr Olsson några varv sprang vi ner till S:t Olof och puttrade sedan genom mörkret. Hem.