En liten kik från bröllopet

Glad valborg alla sailors!

Jag är tillbaka i hufvustaden efter helgens bröllop mellan mina vänner Lollo och Hasse på Julita gård i Sörmland. Århundradets vackraste bröllop om ni frågar mig. Och som jag grät.

Nu är jag helt slut. Dels för att det varit mycket jobb inför bröllopet, både med att dekorera och med att vara toastmadame, men tröttheten kan även ha något med att jag alltid är med i djungelgänget.

Djungelgänget är vårt gängs beskrivning på att man är kvar sist på festen och vaken längst tid. Det finns även en kampsång som skrålas vid fem-sex-snåret om man inser att man är med i djungelgänget. Den går ungefär så här: ”sist i säng, först upp – djungelgänget”.

Och jag är alltid med i djungelgänget. Går aldrig hem förrän solen har gått upp och fåglarna kvittrar. Som ni säkert förstår vi det här laget – med tanke på att jag var vaken så länge – finns det enroma mängder bilder från helgen.
Som den teaser jag är lägger jag upp några nu och så gör jag som jag brukar – lägger upp bildkavalkader i massor.

Medan ni tittar på bilder ska jag jobba hemifrån, gå på ett spännande möte och även förbereda valborgsfest. För sådan måste man ju också ha. Dock inte i samma kaliber som det här:

 

Volang-Linda hade förbrett popcornpåsar med ris att kasta på brudparet.

Festlokalen var bland det finaste jag sett. Lollo och Hasse – som bor så fint ni vet – hade flyttat med halva sitt möblemang för att åstadkomma den rätta känslan.

Under fredagen kämpade jag och min kompis Per med att sätta upp randiga draperier i festlokalen. De skulle fungera som rumsavdelare mellan dansgolv och efterrättssalong. Det blev hur fint som helst.

På dansgolvet stod ett drinkbord med randiga sugrör och servetter.

Lollo och hennes kollega (som också ska gifta sig) har samlat på sig blommiga koppar i mängder. Dessa ställdes ut i salongen.

 

Mitt i salongen stod ett enormt efterrättsbord, och mitt på bordet stod en silverkaraff med rosa ranunkler i.

Här kommer en detaljbild inne från värdshuset där vi åt middag. Lollo härliga kompis Jonna, som är illustratör, hade satt sin vana penna på den fina bordsplaceringen. Alla kort hade hon skapat för hand.

 

Även menyn var specialdesignad, i bröllopets tema som var 1920-talsstil. Påfågeln fick igen i så väl inbjudning till brudens bukett.

Här är jag när jag gör mig i ordning. Jag hade en påfågelfjäder i håret eftersom jag var toastmadame.